Egentligen skulle det räcka med tre ambitioner för att skapa bra beslut: uppmuntra det unika hos var och en, handla i kärlek och omtanke om allt levande, utplåna revirtänk.
Idag slåss politikerna om vem som är mest miljövänlig, mest feministisk, mest multikulturell inte om hur man tillsammans kan ta tillvara det unika, besluta kärleksfullt och samarbeta över gränserna. Man fokuserar på att markera olikheterna istället för att finna likheterna och det gemensamma. Ambitionen är för det stora flertalet att leva tryggt och med viss välmåga, bli bekräftad, älska och älskas och drivas av något som gör livet meningsfullt.
Så varför gör vi det så komplicerat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar