På en av mina promenadrundor passerade jag ett gammalt ödehus och såg följande fönster. Jag fick direkt upp en annan bild av ett annnat fönster...Johari fönster. Facinerad gick jag hem och frächade upp mina kunskaper om denna psykologiska modell om kommunikation. Vilket fönster har fått synas mest i min kommunikation? Vilket fält av mig visar jag? Är det det öppna fältet, Arenan, där jag är tydlig och lyhörd eller är det blinda fältet störst, där jag är omedveten om vem jag är men andra vet och ser igenom. Eller är jag fasaden som inte visar vem jag egentligen är? Utan lämnar ut det som passar? Kanske är jag så otydlig att jag inte vet själv vad, vem jag är lika lite som andra vet.
Vad för nytta har jag av denna teori mer än att inse att det öppna fältet där kommunikationen är tydlig och lyhörd, där trygghet i mötet finns, är det önskvärda? Förmodligen inte mer än att någon fångat alla de variationer vi människor är. Mina rutors synlighet och storlek beror på var i livet jag befinner mig och i vilken situation, inget är statiskt enligt min mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar