Mobillåten

I dagens samhälle fylls vår ljudvärld av så mycket brus. Jag undrar hur mycket alla de bakgrundsljud och artificiella ljud som produceras runt oss egentligen påverkar oss. Hur anpassar vi oss fysiskt och psykiskt? Jag tror att de här ofrivilligt införda ljuden i vårt nervsystem påverkar mer än man kanske tror. När få hjärnan sin vila? Det är brummande vibrationer från allehanda tekniska prylar i hemmet, ett envist entonigt ljud från kylskåpet t ex. Alla ljuden i utemiljön som vi inte kan tränga undan helt, bussar, tåg, fläktar...
...och så alla mobiltelefoner som surrar, piper eller spelar upp olika mer eller mindre enerverande ljud. För att inte tala om alla visslingar och rocklåtar. Hell's on fire i mobiltolkning låter ...skramligt.


Roade mig med att spela in lite mobilljud

Mobillåten

De känsliga texterna.

Jag fastnar alltid för de sångtexter som handlar om känslor, djupa och sorgsamma texter. Mycket mer än de texter som handlar om glädje och hopp. Det är samma med musiken. Musik med molltoner och känsliga toner fångar mitt sinne mer än glättig och trallvänlig. Det är som jag behöver den musiken och som mina celler kommer i samklang med musiken och texten.
Ps.
Jag kan njuta av sprittande musik också. :)  


Här kommer en version av Release me med Frida Öhrn som jag tycker gör den skönaste versionen.


I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don't hold me down
Please don't hold me down

I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me

I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me

http://youtu.be/KIqXwgX5NvY

Flyktsodor

Alla har vi nog flyktsodor som vi tar till när livet känns svårt, ohanterbart eller tungt. För några blir alhohol och droger det som får döva livets djupa avgrunder. För andra kanske det handlar om att döva med aktiviteter på ett osunt sätt. Vissa flyktsodor är knappt skadliga andra dödliga.
Mina flyktsodor har varit allt från sockerätande till datorspelande. Jag tror man behöver flyktsodor men det är ju bra om man kan vara medveten om att välja sådana som gör liten skada men ger stor hjälp.

Min favorit bland låtskrivare och sångare sedan ungdomstid skriver om flyktsodor. Jag delar med mig av Ebba Gröns text och ett klipp med Thåsröm och Eldkvarn

Flyktsoda

Var inte rädd för mig, jag är så rädd för dig
jag går på glödande kol
Lyckan kommer, lyckan går, dom säger
tiden läker sår
Jag släcker lampor, jag öppnar fönster
letar efter mönster


http://youtu.be/rM2NrZxKOHU

Längtor

Alla fördärvliga längtor

krossas mot ditt skallben om och om igen och

resterna flyr tillbaks genom vindlingar och gångar för

att slicka sina sår i Reptilhjärnans inre.

Lust och längtan dansar med impulsiviteten och förnuftet och

kämpar om vem som skall få föra dansen.

Det blir en ryckig dans och alla faller

handlöst och med skam i sinnet.

I valtider...

Egentligen skulle det räcka med tre ambitioner för att skapa bra beslut: uppmuntra det unika hos var och en, handla i kärlek och omtanke om allt levande, utplåna revirtänk. 

Idag slåss politikerna om vem som är mest miljövänlig, mest feministisk, mest multikulturell inte om hur man tillsammans kan ta tillvara det unika, besluta kärleksfullt och samarbeta över gränserna. Man fokuserar på att markera olikheterna istället för att finna likheterna och det gemensamma. Ambitionen är för det stora flertalet att leva tryggt och med viss välmåga, bli bekräftad, älska och älskas och drivas av något som gör livet meningsfullt.

Så varför gör vi det så komplicerat?

Dessa mina minsta bröder -torsdagsfilosofi

Åh jag blir så ledsen över de svarta beteenden som gör att man kidnappar 3 unga killar och mördar dem för att uppnå vad? Det tar mig så hårt rent känslomässigt att tänka sig in i dessa pojkars rädsla och hopp om räddning och sedan deras föräldrars oerhörda sorg. Jag vet inte varför men jag är sjukt känslig för all världens ondska mot människor och särskilt barn och unga. En rubrik eller bild kan få mig att gråta hejdlöst och jag måste tvinga bort bilderna för att kunna sluta. Och det verkar bli värre med åren.

Alla strider som skadar medmänniskor är inte ok. Men människor förblindas av olika anledningar till att rättfärdiga sina handlingar. Det sorgliga är att människor på de olika sidorna om stridslinjen är brickor i ett maktspel där de största moraliska bovarna är de makthavare som spelar på folkets strängar och får dem till att utföra de mest vidriga handlingar. Som en teater med marionetter där publiken fås att tro att det är dockan som rör sig om man inte ser trådarna. I själva verket är det ju någon ovanför som styr skeendena. Antingen får vi välja bättre regissörer eller så kapar vi trådarna och gör människor mer självständiga och modiga så att de vågar se andra människor som mer viktiga  än de gränser som bara håller markyta under kontroll. 

Tänk om vi slapp alla gränser i världen som måste kontrolleras och ägas utan såg vårt klot som en gemensam plats för alla att vandra runt på.