Troll och japanska rymdskepp

Vad har troll och japanska rymdskepp gemensamt? Två upptäckter som fångade mitt öga och lockade fram fantasibilder. På min vandring idag fångade mitt öga denna mossklädda "varelse". Ett troll som sticker upp sitt huvud men stelnat i oändlig tid. Vissa troll spricker i solljus andra blir belysta och blir ofarliga. Att vandra är skönt och mina fötter vill bara gå och gå. På något sätt tappar jag både hunger och törst och det är bara tankar och känslor som tränger på. Några av mina troll vaknar och gör sig påminda men i solen och i takt med mina steg spricker de. Vissa troll får jag jobba lite mer med, små rädslor och fantasier som leder mig bort från det verkliga i livet. Att vara frisk och ha möjlighet att göra det jag vill är fantastiskt och jag vill lägga all min energi på att njuta av det jag har. 

Min fina familj, mina vänner, att kunna uppleva, sjunga, skriva, upptäcka, pröva, älskas och älska. 

När jag åkte runt idag åkte jag till en plats som jag fått tips om. Ett ställe som heter Yangtorp där det skulle finnas ett tomt japanskt byggnadsverk. Det sägs att ABBA-Frida varit involverad i detta påbörjade bygge men att det sedan gick i konkurs. 

Mitt i den skånska lantmyllan står det där ...som ett rymdskepp som landat. Oväntat, annorlunda och lite spännande mystiskt. Helt öde med tinnat och torn som ett sovande Törnrosa slott. När skall det vakna igen? 

Nedanför hela denna byggnad upptäcker jag ett nyuppfört hus, en liten oas vid en damm där en Buddhaliknande  staty mediterar mitt ute i vattnet. En kvinna vinkar till mig och vi samtalar en stund. Tydligen är dett ställe under återuppbyggnad och i höst skall det startas upp ett TMC- centra med utbildning och behandlingar i kinesisk medicin och Qi-gong. Vi pratat om hur vården i Sverige saknar helhetsperspektiv och när vi får möjlighet att kunna anlita alternativa vårdformer på samma villkor som den traditionella vården. I Tyskland t ex samsas alternativa former med traditionell vård på vårdcentralerna. Går jag till vårdcentralen här får jag bara söka för en åkomma i taget....att flera av åkommorna kan ha samband tycks man inte vilja se. Tänk om vi fick ett större helhetstänk och fler alternativa vårdformer där människans hela jag tas om hand av en uppmärksam läkare eller människohealer. Jag tror mycket av psykosomatiska besvär och levnadssjukdomar hade kunnat 

minska radikalt. Bara att någon bryr sig...

Japanska rymdskepp och skogstroll fick mig att tänka på kropp och själ. I höst skall jag hålla utkik efter Yangtorps återfödelse. Kanske far jag dit på retreat och lär mig qi-gong.

Stackars dig sa servitören...

... och tittade medlidsamt på mig.

Jag har nu landat i Österlens famn och vandrade från mitt B & B rakt ner över ängar tillsammans med fårmödrar och deras lamm, klättrade över stängda grindar på Ravlunda fält och nådde tillslut stranden. Underbart vackert och det enda som hördes var fåglar, surrande insekter och vågornas sång. 

Efter inkvartering hos min fina värdinna körde jag till Brösarp för att äta något. Det blev Brösarps gästgiveri. Beställde in skånsk äggakaka och fick in en ofantligt stor äggakaka med fläsk och lingon till. Servitören tittade medlidsamt på mig och frågade hur det gick. "Jättegott", sa jag och stoppade i mig tugga efter tugga. "Jag tycker synd om dig", sa han. Vi skrattade och bordet mitt emot vände sig om och tittade på min jätterätt med uppspärrade ögon. Jag tog kort på den men i mitt paltkomaliknande tillstånd lyckades jag radera alla mina mobilkamerakort. Så inga bevis men hittade en bild på nätet från gästgiveriet som bifogas. Jag lyckades bara få i mig en åttondedel av äggakakan...men god var den. Nu ligger jag i min säng på bed and breakfast och sorterar dagens intryck. 

Den fina värdinnan bjöd på kaffe och kaka när jag kom och berättade att hon tidigare arbetat som balettdansös, koreograf och konstnär i bl a USA innan hon blev påkörd och hamnade i rullstol. Envist har hon lyckats träna sig tillbaks och kan gå idag. Nu bor hon i ett gammalt stinshus och hyr ut till gäster som jag och lär ungar på skolor att dansa istället för att slåss. Så kan livet också bli. 

Den fina värdinnan erbjöd dessutom mig en exklusiv rundtur med en av hennes äldre vänner som arbetat på Christinehof i hela sitt liv och som kan allt om alla historiska sevärdheter runt Österlencirkeln. Det tackade jag naturligtvis ja till.

Nu sovdags.

Trallelall

Midsommardag och tralllelall i hagen

http://instagram.com/p/pgXR_PgFVl/

Midsommar och förgätmigej

Denna underbara ljusa afton då allt är hopp om förnyelse, livskraft, kärlek och ljus. Dagen och natten då magiken lever så nära.

Sitter på en skärgårdsö i Karlskrona skärgård där tystnaden får tankar att sväva friare och ljuda högre. I käras närhet är det lätt att mjukna och känna glädje över livets förunderligheter. Jag längtar också  till min ensamresa och vandring på Österlen. Då skall jag vandra och lyssna, uppleva med mig själv i ett fantastiskt naturrum. Jag tror alla kan behöva en stund av ensamhet ibland. För mig är det en nödvändighet för att tanka energi och duscha av mig bruset från det myllrande livet som jag möter varje dag. Jag älskar att vara med mig själv, gå i min takt, tänka i min takt, stanna så länge som jag vill på ett ställe. Jag gillar att vara med andra också och skulle må dåligt av att vara själv för jämnan men stunder med avskildhet är nödvändiga.

Midsommarnatt och Sju sorters blomster ger hopp om kärlek. Vilken idé, vem kom på den? Vad fanns det i tanken att sju blomster under huvudkudden skulle ge tips om en väntande kärlekssaga. Som ett placebo för kärlekssjukan. Mina blommor står fint i vas och minner om varma nätter och livfulla dagar.

FATTA!

Det upprör mig enormt att rättsväsendet inte vågar se det uppenbara utan fegt till varje pris måste ha ett erkännande från förövaren innan de i princip kan acceptera ett brott. För att bli trodd måste du i princip ha bevis från inspelning eller att någon annan vittnar till din fördel. Det är ju precis samma sak om någon skulle bli misshandlad på stan utan vittne, att förövaren skulle kunna påstå att offret bad om att bli slagen eller inte tillräckligt väl uttryckte att den inte ville bli slagen. Ingen skulle väl tveka om det orimliga i det!!! Det är inte klokt och jag förstår de tjejer som inte orkar anmäla en våldtäkt. 

I Godmorgon SVT fanns ett inslag om våldtäktsmål där grundaren till stödorganisationen FATTA och grundare av Crossing boarders, Ida Östensson diskuterade senaste domen där en man blev frikänd från straff i ett uppmärksammat mål. Hon menade att det behövs en lagändring som gör att det inte bara skall handla om samtycke utan också att man skall kunna dömas för ovarsamhet om annan person. Ett engagemang för att ändra lagstiftning och hur man tolkar lagen behövs. På något sätt krävs det inte mer än att våldtäktsförövaren TRODDE eller TOLKADE att det var ett samtycke för att man skall frikänna! 

Stöd FATTA som finns här på facebook.

Klicka här på länken från morgonprogrammet och inlägget. 
Dom som upprör

Visdomsord

Läste en kommentar om att förhålla sig ansvarsfullt. I Indiankulturen finns ett ordstäv som går ut på följande: 

""Tänk 7 generationer framåt innan varje viktigt beslut" 

Frågan är hur vårt samhälle hade sett ut om varje politiskt beslut följt en sådan policy? 

Att överblicka konsekvenser och ha framsyn är viktigt men ibland kan, tror jag, de spontana besluten vara nödvändiga för att skapa rörelse och process.

Johari fönster

På en av mina promenadrundor passerade jag ett gammalt ödehus och såg följande fönster. Jag fick direkt upp en annan bild av ett annnat fönster...Johari fönster. Facinerad gick jag hem och frächade upp mina kunskaper om denna psykologiska modell om kommunikation. Vilket fönster har fått synas mest i min kommunikation? Vilket fält av mig visar jag? Är det det öppna fältet, Arenan, där jag är tydlig och lyhörd eller är det blinda fältet störst, där jag är  omedveten om vem jag är men andra vet och ser igenom. Eller är jag fasaden som inte visar vem jag egentligen är? Utan lämnar ut det som passar? Kanske är jag så otydlig att jag inte vet själv vad, vem jag är lika lite som andra vet.

Vad för nytta har jag av denna teori mer än att inse att det öppna fältet där kommunikationen är tydlig och lyhörd, där trygghet i mötet finns, är det önskvärda? Förmodligen inte mer än att någon fångat alla de variationer vi människor är. Mina rutors synlighet och storlek beror på var i livet jag befinner mig och i vilken situation, inget är statiskt enligt min mening.

Så går en dag....

Så går en dag ...och en dag till. 

De samlas på hög  bakom mig, 

en del bortkastade eller ovarsamt använda 

andra nästan urkramade. 

Framför mig ligger en ny oprövad  och stum. 

Och långt från din. 

Jag har en samling ord och tankar som fastnat i nån slags poem. Jag ska bara sortera upp de dikter, tankeflöden som ligger lite här och där. Det känns lite som att städa ur tankevinden och plocka fram de bästa tankarna och ställa ut dem till beskådan. Lite läskigt och lite skönt.

Foto av någon annan

Havskänsla

Salta stänk och lungorna fylls av tångindränkt syre. Havet är så mycket av kraft och liv och jag älskar att vistas där på de nakna klipporna. Fötterna formar sig mjukt kring klippornas varma yta. Vågornas rytmiska brus smeker mitt öra och det är omöjligt att känna stress i dess närhet. Västkust, östkust med olika charm och olika ljus. Stenbumblingar som tjurigt vägrar att låata sig dränkas av havets vågor sticket upp. Salt. Salt. Salt. Det är saltet som ger smak och spänning.

Mallorca

Österlen, Vitemölla

Varberg, Apelviken

Längtan eller sökan

Två ord som kan riktas mot samma objekt men på så diametralt olika sätt. Det ena ordet är passivt det andra aktivt. Man kan längta efter frihet eller söka sig frihet. Jag tänker att längta efter något är att ha det på ett avstånd, att inte med nödvändighet uppnå det man längtar efter. Det är mer av en upplevelse, en tanke och en känsla som kan vara omöjlig eller härlig. Att söka efter något däremot är en aktiv handling. Sökandet kan vara framgångsrikt eller misslyckat, svårt eller lätt.

Vad gör vi med våra längtor och hur viktigt är det att söka uppfylla dem?

Upp kommer man....

Pickesjön juni 2014

"Du drunknar inte av att någon kastar dig i sjön, du druknar bara om du inte  tar dig upp igen"

Funderar över det där och visst tar man sig upp gång på gång när någon/ något välter än över ända och man knappt har näsan över ytan. Men upp tar man sig. Inte alltid så smidigt och vissa gånger t o m på ett rent av mirakulöst sätt. Men upp kommer man.

Är det då när man är som mest sårbar som man inser hur viktigt det ändå är att ta sig upp. Skaka av sig de blöta dropparna, krama ur vattnet som tynger ner och vandra vidare. Att låta bli att vilja knuffa tillbaks och bara gå vidare.

Det gäller att förbereda sig. Skall jag ha simdyna, flytväst eller borde jag lära mig simma bra? Kanske lära mig hålla andan  låååånga minutrar så jag kan simma och ta mig upp på en annan strand. Ge mig andra förutsättningar.

Upp igen.

Hjärtslag och känslor

I en liten betablockerare finns kraften att dämpa. Den lilla tabletten som gör att mitt hjärta inte jagar på så infernaliskt utan tuffar på som ett gammalt ånglok, och sänker mitt blodtryck, hjälpte mig att sjunga i mic och solo i aulan förra onsdagen. Bara det att det inte går att få hjärtklappning får mig att våga göra något jag aldrig skulle kommit på tanken att göra förut Skumt. Den har påverkan på sinnet fast den egentligen inte har det. Eller så är det kanske snarare så att uteblivna kroppsliga reaktioner skapar uteblivna känslor och reaktioner. Funderar på om förälskelse blir svår att känna om man inte får hjärtklappning? Eller rädsla.? Kan man vara rädd utan hjärtklappning?...sånt kan man fundera över.

Ängladans och fågelkör

Vaknade kl. 4 i morse av en symfoni av fågelkvitter.  Kunde inte somna om med öron extrakänsliga och sinnet fullt av ord som ville tänkas. Virade in mig i en pläd och satte mig på altanen. När solen sedan började smeka trädkronor och stammar så insåg jag att min tidsrytm kanske är på väg att förändrats till morgonpigg eller så har jag bara för mycket tankar som inte har tid att sova. En nyupptäckt värld öppnade sig när jag sedan under morgonpromenaden både mötte dansande älvor och smådjur. Godmorgon världen. Nu dags för frukost.