Proud och Pride

Denna helgen har vi haft Pridefest i Bollebygd. Ett evanemang med ett fantastiskt utbud av aktiviteter, kultur, föreläsningar,hbtq-skola, paneldebatt och så förstås Prideparaden. Jag deltog dels i panelen på fredagen utifrån mitt politiska engageman och volontärade på lördagen. Idag skall jag lyssna på Tänk om kyrkoherden är trans eller Jag vet inte hur det är att vara kvinna, jag vet bara hur det är att vara jag.

Just detta är ju det som är den viktiga aspekten. Vi behöver inte vara indelade eller kategoriserade utan bara vara just sig själv. Vi pratade kring begreppet Qeer som att det innebär att definiera sig själv som den man är och inte utifrån normer. Så egentligen borde vi alla vara Qeer.

Helgen har väckt både glada känslor och sorgsna känslor. Jag har mött så mycket stolthet och engagemang denna helg och det gör mig stolt över att få vara en del av detta. Så många samtal och möten med människor som berikat och ökat kunskap. Men också en stor sorg över så mycket okunskap och att så många har det svårt och blir förföljda för sin rätt att få vara den de är.  Mötte ett par från Tjetjenien som flytt hit och deras historia. Den ena killen var en hejare på att sjunga med i både melodi och text i Evert Taube sångerna trots att han varit så kort tid här. Jag såg en människa både sårbar och så stark och det berörde mig djupt.

Sociologen Arne Nilsson berättade om hur det var att vara homosexuell i staden på tidigt 30-tal fram till 70-tal. Staden var männens plats bland de homosexuella och och "såna och de riktiga karlarna" möttes för  sex som var legitimerat samtidigt som det vara straffbart att vara homosexuell.

Lars Gårdefeldt som berättade om våld i samkönade relationer och lyfte hur en misshandlad person som lever med en förövare av samma kön när hen kommer till vården inte får samma bemötande eller uppmärksamhet. När en kvinna kommer in med skador och mannen är med så ombeds mannen att vänta i väntrummet. detta för att ge kvinnan en chans att få berätta. När ett samkönat par t ex två kvinnor kommer in till vården där den ena har skador så tolkar vården den andra kvinnan som en vännina och den misshandlade får aldrig chans att i enrum berätta sin version.  Vården måste bli mer normkritiska och professionella när det gäller att möta människor i olika samlevnadsformer.

Det finns mycket att göra för att öka kunskap, förståelse och tolerans lokalt och i vardagen. Där har vi alla en viktig roll att vara öppna för samtal och andra perspektiv och att tänka kritiskt över alla vedertagna normer. Vi behöver arbete med skolan och barnen men också med föräldrarna.
Barnen får sexualundervisning i skolan och pratar normkritik och värderingar. Jag tror att det är viktigt att också passa på att prata om dessa frågor på föräldramöten där man möter de vuxna som kanske känner förvirring eller osäkerhet kring den unges identitesutveckling.