torsdag 3 juli 2014

Dessa mina minsta bröder -torsdagsfilosofi


Åh jag blir så ledsen över de svarta beteenden som gör att man kidnappar 3 unga killar och mördar dem för att uppnå vad? Det tar mig så hårt rent känslomässigt att tänka sig in i dessa pojkars rädsla och hopp om räddning och sedan deras föräldrars oerhörda sorg. Jag vet inte varför men jag är sjukt känslig för all världens ondska mot människor och särskilt barn och unga. En rubrik eller bild kan få mig att gråta hejdlöst och jag måste tvinga bort bilderna för att kunna sluta. Och det verkar bli värre med åren.

Alla strider som skadar medmänniskor är inte ok. Men människor förblindas av olika anledningar till att rättfärdiga sina handlingar. Det sorgliga är att människor på de olika sidorna om stridslinjen är brickor i ett maktspel där de största moraliska bovarna är de makthavare som spelar på folkets strängar och får dem till att utföra de mest vidriga handlingar. Som en teater med marionetter där publiken fås att tro att det är dockan som rör sig om man inte ser trådarna. I själva verket är det ju någon ovanför som styr skeendena. Antingen får vi välja bättre regissörer eller så kapar vi trådarna och gör människor mer självständiga och modiga så att de vågar se andra människor som mer viktiga  än de gränser som bara håller markyta under kontroll. 

Tänk om vi slapp alla gränser i världen som måste kontrolleras och ägas utan såg vårt klot som en gemensam plats för alla att vandra runt på. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar